Postnords orättvisa fraktavtal hotar småföretag och konkurrensen

PostNord är inte ett privat företag – det är ett post- och logistikföretag ägt av svenska staten (tillsammans med den danska staten). Som sådant har det ett tydligt ansvar att behandla alla företagare lika, oavsett storlek. Ändå ser vi idag en systematisk snedvridning: stora e-handelsplattformar får volymavtal med fraktkostnader som är en bråkdel av vad små företag tvingas betala. Detta är inte marknadsmässigt motiverat och utgör diskriminering på statlig nivå.

Att skicka många paket innebär inte att varje enskild försändelse blir billigare att hantera. Enskilda frakter kan inte anses ha lägre kostnad bara för att någon skickar större total volym. Ändå påverkas småföretagares möjligheter att konkurrera negativt av dessa villkor.

Ett tydligt exempel är Tradera (den svenska motsvarigheten till eBay): samma frakt via PostNord kan köpas till upp till en tredjedel av priset om man säljer via Tradera, medan priset blir betydligt högre om man köper samma tjänst via ett eget avtal för sin webshop. Logiken blir paradoxal: företaget kan erbjuda kunder låga fraktpriser via en viss plattform, men inte via sin egen butik – trots att tjänsten i grunden är densamma. Detta påverkar vilka försäljningskanaler som är ekonomiskt hållbara och snedvrider konkurrensen.

Dessutom skapar kravet på höga volymer för att få samma fraktpriser som andra företag ett klassiskt moment 22. Låga fraktpriser är ofta en förutsättning för att ens kunna nå höga volymer. I praktiken kräver PostNord att “vagnen sätts framför hästen” – småföretagare måste först uppnå volymer som de inte har möjlighet att nå på grund av höga fraktkostnader.

Denna praxis sätter konkurrensen ur spel. Stora aktörer kan erbjuda kunder nästan gratis leveranser, medan småföretag tvingas ta ut högre priser – eller riskerar att förlora kunder och försörjningsmöjligheter. När staten via sitt eget bolag i praktiken väljer vilka företag som får överleva och vilka som inte får det, blir detta inte bara en ekonomisk fråga utan även en etisk och juridisk fråga.

Att makten att bestämma vilka företag som får bra fraktavtal koncentreras till enskilda beslutsfattare skapar dessutom en grogrund för korruption. De bästa avtalen bör fungera som prejudicerande normer – de borde sätta standarden för vilka villkor som är möjliga på marknaden, påverka alla aktörer på ett rättvist sätt och samtidigt gynna konsumenter genom bättre fraktpriser.

Tyvärr är de formella myndigheterna och rättsliga instanserna ofta strukturerade för att bevara rådande ordning snarare än att skapa verklig rättvisa. Myndigheter som Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen (PTS) är formellt tillsynsorgan, men deras beroende av statliga strukturer och försiktiga rutiner gör att de sällan utmanar stora aktörer. Samtidigt är civilrättsliga åtgärder praktiskt omöjliga för många småföretagare, på grund av kostnader och komplexitet som de inte har råd med. Resultatet blir att den ekonomiska tyngden avgör vem som kan föra talan, och systemet i sig förstärker strukturella orättvisor på marknaden.

Konsekvenserna för småföretagare är både ekonomiska och psykiska. När marknadens villkor är så orättvisa kan vägen framåt upplevas som stängd. I värsta fall leder det till tragedier – och för dessa tragedier måste beslutsfattarna hållas ansvariga.

Ett statligt bolag ska inte gynna de redan starkaste och samtidigt slå undan benen på de små. PostNord måste säkerställa att alla företagare, stora som små, får likvärdiga villkor. Detta är inte bara en fråga om rättvisa – det är en fråga om laglighet, transparens och om hur staten utformar en sund och hållbar marknad.